Min gamla cykel har stått lutad mot ett träd i skogen i många år nu. Cykeln är en gammal trotjänare och är värd att kunna bli cyklad på. Så jag bestämmer mig för att nu ska den lagas. Har dock inte fixat punktering sen jag var liten, men tänkte att det kan ju inte vara så svårt. Som barn tog pappa med sig alla oss sju syskon ut en kväll för att lära oss att laga punktering. Kan förstå det då allt för mycket av hans tid gick åt till att laga våra cyklar. Vi barn stod som ljus och lyssnade noga på hans instruktioner. Ja, laga cyklar kunde vi alla efter den “kursen”. Så nu var det dags för mig att åter sätta mina kunskaper på prov. Skruvade loss hjulet och tog fram stora mejseln för att bända loss däcket.
Många svordomar senare var däcket lagat och satt på plats. Ett litet problem var dock att själva ventilen inte satt fast som den skulle. Ger upp och inväntar nu att min man ska komma hem från jobbet. Sent om sider kommer han inåkandes på tomten. Förklar mitt problem och passar samtidigt på att tala om att det tagit mig flera timmar att få den i ordning.
Min man går fram till cykeln, sen tar han tag i ventilen, och fråga inte hur det gick till, men han sliter helt enkelt bort den. Känner hur mitt glada humör försvann på ett par sekunder. Var nu tillbaka på ruta ett så att säga. En mycket lång ful ramsa kom ur min mun samtidigt som jag sa att han sabbat hela min kväll, tog ju flera timmar. Min man skrattar bara och säger jag fixar den. Vadå fixa, tar ju hela natten, säger jag surt och går in. Fem minuter senare kommer han in och säger fixad. Ville inte ens fråga hur det kunde gå så fort för han och inte mig, men det är vel bara att inse att man inte är bra på cyklar.
Händiga kvinnor är bra kvinnor.
Du gjorde ett försök och det är inte att förakta.