thesisterhoodoftheblogindustri.com

Hmm, tittar ut över min tomt och vad ser jag, jo MÄNGDER av MASKROSOR. Vart kommer dom ifrån??? Har faktiskt inte riktig tid med dom, eller lust för den delen. Tittar noga och länge på gräsmattan, är dom inte lite vackra rent ut av. Minns en film från när man var liten som hette Maskrosmormor. Vet att jag tyckte det var vackert på hennes tomt. Funderar lite till och konstaterar: DET ÄR VACKERT MED DET MAGISKT GULA. Älskar ju gult, det är liksom min färg. Så VÄLKOMNA, ni får stå kvar och lysa som små solar, åtminstone idag. Fortsätter med inoljningen av trallen istället. Sonen hade lite vänner här i går, dom kollade VM matchen Sverige-Finland. Sverige vann så pojkarna var glada och fortsatte kvällen med fotboll, kubbspel och en massa skratt. Men allt har en baksida, kommer snart att väcka honom för att städa verandan. Då vet ni vad jag gör denna Söndag. Vi hörs.

Puh, det finns något som tokstressar mig.
Det är när små barn skriker, de skriker överallt just nu!
På affären, på min gård, ute i lekparken mm.
När morgonen börjar med att jag hör grannens 3- åring skrika för fullt tänker jag bara “där har ni!”

Lugnt sitter jag och dricker kaffe och kommer på att det är bara att gå in i ett annat rum så hör jag inte barnet skrika mer. Vilken lyx!
När barnen var små tyckte jag att det var en väldigt jobbig tid.
De klängde på en och de skrek givetvis i kör vissa dagar.
Fy jag blir alldeles slut bara av att tänka på det.
När det kändes som värst brukade jag ringa min goda vän Tutan och fråga henne hur det gick  med hennes barn. Jag kommer ihåg en speciell dag då hon ringde till mig och sade: Jag är så trött på mina barn att jag snart kastar ut dem så kråkorna får picka på dem,,,,
Efter hon sagt det skrattade vi hysteriskt och allt kändes mycket lättare.
Att vara mamma eller pappa åt små barn är en påfrestande tid, och om du råkar nämna att du tycker det är jobbigt då får man genast dåligt samvete!
Men som sagt mina underbara barn är stora nu.
Grannen frågade härom dagen om hon kunde få  byta Anders mot deras skrikande 3-åring.
Tittar på grannen och säger: Skulle inte tro det!!
Jag har faktiskt också haft små barn och jag är färdig med det!

Ulla var här i går och fikade. Det var då hon sa det -Eva, jag tycker vi blivit lata på vår träning  -Va menar du, svarar jag nästan lite förnärmad  -Jo, vi går fort, men blir inte riktig anfådda längre, vi måste sätta högre mål.

Tycker vi borde gå en kilometer på 9,30 minuter nu  -Du är galen, det klarar ALDRIG jag. Kan gå med på att gå under tio minuter  -ok, vi kör för det, säger Ulla. Så var vi då på väg och det första Ulla säger är :Inte en massa snack nu, vi ska gå fort. Och fort gick det, första kilometern på 9,30 min. WOWW, vad stolta vi var. Vi höll tempot och plötsligt säger hon :Nu joggar vi 100 meter. Tittar på henne med en hatblick och svara kort: Nej. Ulla struntade i mig och började jogga lite lätt. Hmm, vill ju inte komma på efter kälken så vad då, jag joggade. Och vilken fantastisk känsla det var. Det jag ALDRIG trodde jag skulle få uppleva mer i mitt liv var ett faktum. Benen var mjuka och stegen var LÄTTA, inga elefantben. ÅHH, ni kan inte fatta min enorma glädje, jag var lätt och joggade med en galen glädje. Inte långt, kanske 150-200 meter, men känsla var ENORM. Så nu gick vi, joggade om vartannat. Tiderna hamnade på runt 8,30minuter. Jag ville aldrig sluta. Ulla ropade: DU ÄR FAN INTE KLOK, jag orkar inte. Vände mig om och ropade tillbaka: DU ORKAR VISST, SPRING. Och hon sprang. Vid målet tittade vi på varandra och gjorde en high five. Vilken dag, jag är såå glad.

I kväll har det varit mycket spring hemma hos mig.
Den ena efter den andra har dykt förbi för ett litet besök,
Trevligt men jag är ändå förvånad en onsdagskväll?
Kände mig nästan lika känd och berömd som Påven.
Själv är jag alldeles för bekväm för att besöka någon mitt i veckan.
Jag känner mig som en mycket upptagen kvinna på vardagarna,” fniss” det är jag inte alls….

Mitt och sonens liv som sköldpaddsägare fungerar riktigt bra.
Idag när jag kom ifrån jobbet hade sonen gjort rent hela akvariet till min stora förtjusning.
Nu kom jag på varför grannarna besöker mig mitt i veckan, givetvis vill de smyg-titta på de små gula paddorna och inget annat,,,,,,
God natt ZZZzzzz

Sommar, sommar, sommar….ja äntligen verkar den ha kommit så sakteliga. Poolen är färdig och dessutom varm. Premiärbadade gjorde min älskade dotter och hennes kille i Söndags. Växterna runt dammen blommar. Båten är färdig för sjösättning. Blomfröerna planeras ut. Det är ju bara att vara lycklig och njuta. Hittade ett härligt sommartips på en FB-sida som jag delar med er. Njut av försommaren, det gör jag i alla fall.

Så var det dags igen. Näktergalen har återigen flyttat upp i sitt älskade träd. Hela nätterna igenom sjunger, eller snarare spelar den sitt HEMSKA läte. Men vi här i familjen är eniga, vi bokstavligen avskyr den. Vad ska man göra??? Skjuta den? Skrika? Kasta sten? såga ner trädet? Förslagen haglade fram under middagen när vi satt där med hängande mörka ögon och en hemsk trötthet i hela kroppen. Men med handen på hjärtat kan man inte skada ett litet oskyldigt djur som bara är kärlekskrank. Puhh, låt oss bara få SOVA vi är SÅÅÅ trötta.

Det är inte lätt att vara sköldpaddsägare!
Jag har lite svårt att se djur instängda, så min plan denna dag var att mina sköldpaddor skulle få vara ute i det fria ett litet tag.
Och så vart det, den minsta utav sköldpaddorna är lite rädd utav sig så hon låg bara och solade lite ute på min baksida. Den andra paddan däremot hade jag fullt sjå med att passa, han är jätte nyfiken och givetvis var han överlycklig!
Under tiden jag rastade de små liven passade jag på att rensa bort maskrosor på tomten.
Den lilla paddan ligger hela tiden orörlig och bara solar, det känns tryggt.

Tillslut ledsnar jag på att jaga den stora paddan så han får nu vara på min altan, det är tydligen viktigt att de får sol om tillfälle ges. Man vill ju trots allt vara en bra ägare.
På en bråkdels sekund har den lilla paddan bara fällt ut sina ben och försvunnit!
Jag ropar på sonen att han måste komma ut och hjälpa till.
Sonen tittar strängt på mig och säger: Just en snygg sköldpaddsvaktare!
Vi letar och letar men den är bara borta, efter ett tag kommer jag på att kanske den har krupit in under altan. Det var bara att ta fram skruvdragaren och börja ta bort brädor.
Jag hade en sådan tur att vid första brädan som jag tog bort låg den lilla rackaren och tryckte. Kan man inte ens passa sköldpaddor i några minuter så skall man nog inte ha dem heller? Puh, känner mig både dum och fånig! Rasta sköldpaddor är inget för mig….

Det var en bonde som skulle lossa spannmål, men det bar sig inte bättre än att det hände en liten olycka. När han låg i sin sjuksäng på lasarettet och sköterskorna kom och tittade i hans journal så hajade dom till,  varefter de gick fram och lyfte på hans täckte, för att betrakta bondens ädlare delar. Bonden sa inget i början, men efter ett par gånger så tröttnade han och stoppade en sköterska som var i färd med att lyfta på täcket. Han frågade henne varför hon skulle titta in under täcket. Då svarade hon:
- Det står i journalen att “Lämmen föll ner och krossade foten vid sädestömning”!

Igår var jag och ett gäng starka karlar och hämtade ett piano som jag fått utav en kollega.
Han frågade mig om min son fortfarande var intresserad att lära sig spela piano.

Jag pratade med sonen och visst var han intresserad.
Pianot är av den gamla stilen det är inte en flygel men den är riktig snygg.
Gefle Pianofabrik har tillverkat den och den är i en brun snygg färg.
Givetvis vart både jag sonen glad för etta erbjudande.
Jag och kollegan bestämmer när vi skall hämta det, och  det är då han säger:
Om du vill ha pianot måste du även ta våra sköldpaddor……det är inte förhandlingsbart att komma undan. Kollegan ler så där fint som bara han kan, och vips så äger jag ett piano och två sköldpaddor…..

Jag har som sagt lite att stå i nu…….

Solen har nu gassat på oss i Stockholms området åtminstone en vecka. I dag var det riktig sommarvärme och såg att grannarna, och även min älskade man hade dragit på sig shorts och T-tröja. Men inte jag inte, min mjölkvita kropp klarar inte av så mycket sol på en gång. Eller ska jag vara riktigt ärlig så hatar jag att gå omkring som ett vitt spöke i naturen. Folk och fä kan ju bli rädda. Så nu i kväll ska min kropp få sig en riktig käftsmäll. Började redan i går kväll att planera hur jag skulle gå till väga. Steg ett var att goggla på “brun utan sol kropp” Hittade på tidningen VeckoRevyn ALLT jag behövde veta. Så det var bara att bege sig till ICA MAXI för att inhandla: skrubbvantar och brun utan sol kräm, eller som det tydligen kallas i dag: BUS. Kommer först att lägga kroppen i blöt, sen skrubba, raka ben med mera. Kommer sen att följa instruktionerna till punkt och pricka. Puhh, blir en stor färändring men det måste bara ske. Vill du se instruktionerna så klicka bara på bilden så kommer du dit.

Igår var det en stor dag för alla Abba fans!
Starten av det nyöppnade museet slog upp portarna vid djurgården.
Stockholm har ABBA-feber! Äntligen har musiken, kläderna, historierna och allt som förknippas med framgångssagan ABBA fått ett eget museum. En plats där du går in och dansar ut!

 Museet blir en del av popmusikmuseet Swedish Music Hall of Fame.
I radio har det talas och sjungit Abba låtar hela dagen.
Jag som älskar Abba och är uppvuxen med denna musik, kommer givetvis att åka dit i sommar! Äntligen ett museum som jag kommer att besöka flitigt!
Vill du bli den femte Abba deltagaren?
Gör då ett besök på Djurgården och passa även på att gå på Gröna Lund, det ligger ett stenkast bort……

ifrån varandra….

Har en tid letat efter en gullig liten vattenkanna. Mitt syfte var att använda den att vattna med. Inte så konstigt kan man kanske tycka. Nåja efter mycket letande så hittade jag till slut en som var alldeles underbar. Tyckte först att den var alldeles för dyr, men min man suckade och sa: köp den nu. Sagt och gjort så kom jag lycklig hem med den. Fyllde genast på vatten och kände mig nöjd och glad. En stund senare gick jag dit för att bara beskåda den, men till min stora sorg så läckte den som ett såll. Vatten flöt överallt på bänken. Jaha, bara att åka in och byta då. Kommer till plantagen och berättar vad som hänt. Flickan i kassan vrider och vänder på den, studerar den in i minsta detalj -Du måste nog fylla den med vatten för att se att den läcker, lägger jag till. Flickan ropar på en annan kvinna, en sån där tuggummituggande, nochalant besservisser  -Ähh, du det finns nog inga kvar, du får leta själv, har inte tid, säger hon mellan tuggummituggandet. Hon lunkar vidare. Känner mig förbannad -Okey, ge mig bara pengarna tillbaka säger jag till expediten. Tuggummiflickan kommer tillbaka, tar kannan som hon vrider och vänder på, ähh, du vet den här är bara tänkt som prydnad, har du haft vatten i den?? Känner mig riktigt uppretad nu -Klart som fan jag haft det är ju en VATTENKANNA  -Njaa, mer prydnad vettu, svarar hon under tiden som käftarna slår hårt mot det enorma tugget i munnen  -Säg att du skämtar, har jag betalat 299 kr för en prydnadsvattenkanna, svarar jag  -Ahhhh, verkar så, svarar bruttan och fortsätter att vrida på kannan. Svalde flera gånger, tog djupa andetag samtidigt som jag satte in mitt kort i betalterminalen  -Sätt bara in pengarna så ska jag gå. Flickan tittar slött på mig  -på detta kort alltså? Säger som Ulla: Ibland skulle man behöva ha valium i handväskan. Ni fattar att jag återigen börjat leta en liten gullig vattenkanna, helst en som är tillverkade att användas. Hoppas föresten att flickan får sitt tuggummi i håret en vacker dag.

Så är man hemma efter trippen till Polen.
Borta bra men hemma bäst!
Det var länge sedan jag skrattade så mycket på en och samma helg.
Mamma visade en ny sida, hon har övergivit sin trogna grogg Gin & tonic.
Nu hade hon minsann tankar på att prova Bloody Mary drinkar åt sin saknade vän Elsa.

Sagt och gjort! Saken var bara den att Hasse alltid såg till att damen ifråga alltid fick sin drink med dubbel vodka. Mamma upptäckte helt plötsligt en ny värld, hon till och med tyckte att det smakade så bra att hon gärna kunde ta en frukost, givetvis var det för Elsas skull,,,, tjena mitt bena! Är påven katolik eller finns det sand i öknen?
Resan vart överförväntan och Mamma var lycklig!

En frukost säger hon till mig- nästa resa kan vi väl åka ner till Holland och prova de där hasch kakorna? Sen tittar hon på mig med glimten i ögat och säger- Det är aldrig försent att börja resa. Visst, men nu måste jag prata med brorsan Hasse att minska vodkan i hennes Bloody Mary….
Som sagt, det är aldrig försent att börja resa, men till  Holland vi får se……

Man kan ha mardrömmar om konstiga saker. För några dagar sen drömde jag om gigantiska timmerstockar  som skulle kastaas upp ur ett dike. Svintunga var dom så jag fick ta i med hela min kropp och mitt skarpa sinne för att kunna få dom över diket. Ja, tro det eller ej men jag tog i så hårt att jag kastade mig ur sängen och STRÄCKTE RYGGEN. Har varit helt handikappad sen dess, inte ens kunnat gå på våra träningsrundor och det känns för JÄVLIGT rent ut sagt. Så i kväll ska jag tröst äta chips med dipp. Ulla som är på en minisemester till Polen var orolig att vi skulle bli i bättre form än henne, nu när hon inte kunde träna med oss. Kanske hon skickade timmerdrömmen till mig??? Hon sa även att hon kanske skulle ragga upp en snäll och duktig Polack att ha i sitt hem!!! Undrar hur det går med den saken??? Hur som helst så saknar jag henne och mamma. Hej hej och ha en trevlig Lördagskväll.

Sa ar vi antligen framme i Warzawa.

Hotellet vi bor pa ar ett centralt belaget hotel mitt i staden.
Vi har idag varit och tittat pa Gestapos hogkvarter, ett kusligt stalle som vi alla borde fa se, sa att vi inte glommer bort eller fortranger allt det hemska som faktiskt har hant.
Gardagenskvall vart givetvis ganska blot sa att saga, men vad gor det!

Guran forsvann, Hasse och Rose och vi andra drack och at gott.
Vad sags om ett helror med Bisonvodka pa bordet!
Vi har aven vandrat i gamla stan. dar aven Guran forsvann.
Det ar idag en frihetsdag i Polen sa att allt ar stangt.
Stackars Rose som inte kan handla bla. skor!
Vi har det toppen!

Alla halsar: Ulla, Mamma, Rose, Hasse, Leffe samt Guran som vi inte vet vart han ar!

Ni kommer väl i håg att vi var på skidresa med släkten till Säfsen. Lovade alla som var där att göra en liten minnesfilm som jag sen skulle lägga ut på min mans facebooksida. Filmen laddades upp, men försvann under mystiska förhållanden ganska omgående. Tänkte att det vart nog ett litet fel någonstans, finns säkert där i morgon. Ingen film dök upp, skumt värre!!! Min man kommer hem från jobbet och upplyser mig om att han fått ett mystiskt brev från facebook???  OJ, fattade direkt, min film är stoppad. Läste brevet där dom hotar att stänga ner hans fb + hans sida. Kunde överklaga, men tordes inte, det är ju som sagt inte min facebook, har ju inte ens en egen. Så för att kunna visa filmen fick jag starta ett You Tube konto, denna gång i mitt namn. Så nu kommer jag att visa filmen här på bloggen i stället, eller film och film, mest stillbilder vart det. Är otroligt stolt över att jag lyckats göra detta helt själv, bara att klippa och klistra. Så håll till godo mina vänner.

Jag/ sonen har idag sett något fruktansvärt!

Vi hade precis fått röttljus i Turingekorset i Södertälje, då en motorcyklist kolliderar med en bil. Föraren flyger av motorcykeln och landar ca: 5 m ifrån vår bil.
Hjärtat slår i hundra volt och jag vill helst bara blunda.
Sonen tar snabbt upp sin mobil och ringer 112.
På några sekunder kommer det människor ifrån alla håll och springer till den skadade mannen. Mannen rör lite på en arm och just då blir jag glad, han lever!
Samtalet med SOS tar en evig tid, tycker jag som skriker-Skicka en ambulans för helvete!
Sonen talar lugnt med personalen på SOS och självklart vill de veta exakt vart olyckan har ägt rum. Förmodligen tog det hela bara några sekunder men det kändes som en evighet.
Efter ett litet tag vinkar någon åt oss att åka och då ligger mannen helt livlös.

Sonen såg hela händelseförloppet, men jag såg bara när mannen kom flygande i en båge.
Det är nu snart över 2 timmar sedan olyckan men jag skakar fortfarande.
Var rädda om er och kom ihåg detta: Kör inte fortare än din skyddsängel kan flyga!

Så var det dags för Valborg igen. Men för första gången någonsin har vi bestämt oss för att inte delta i något som helst firande. Dock så tänker jag på alla ungdomar och fylla. Säger som jag alltid sa till mina barn: TA HAND OM VARANDRA, LÄMNA ALDRIG NÅGON SOM ÄR FULL SJÄLV. BE EN VUXEN OM HJÄLP. Såg i dag en så underbar video om vänskap. Tänker på min sons debut på isen och hans eviga vän Emil. Vi försökte få honom att först gå på skridskoskola, men nej. Han kunde sa han. På första träningen låg han mest ner och vi ångrade att vi låtit oss bli övertalade av en femåring. Men nu var det som det var och troligtvis skulle han aldrig mer vilja spela hockey. Med god hjälp av Emil (som åkt skridskor sen han var två år) så lyckades han ta sig mot oss och vi frågade -Hur går det? Han tittade med stora ögon på oss sa -SÅ JÄKLA BRA. En evig vänskap vart det mellan Emil och Gustaf . Dom är  fortfarande de allra bästa vänner. Bör tillägga att det tog några år men sen var Gustaf lika bra som Emil.

Var inte alls svårt att håva i sig en skål med plockgodis. Det är ju Söndag kväll och kroppen skrek åt mig att smaska, jag löd och åt med gott samvete. Nu är den tom och det dåliga samvetet har tittat fram. Tänker på mina nya träningskläder jag köpte igår, kände mig URFÅNIG. Ville inte någon skulle se mig, började med att titta ut så inte grannarna var ute, sen sprang jag till bilen. Känns precis som jag tror att jag blivit något jäkla proffs, eller tror att folk sa tänka så i alla fall. När vi kom till vår startpunkt stod Ulla redan och väntade. Hon spärrade upp ögonen och skrek  -VA FINA NI ÄR, ÄNTLIGEN. Berättade att jag kände mig urfånig  -HAHA, nej Eva, du är fin. däremot såg du urfånig ut i vintras när du gick rundan med i dina HÖGKLACKDE stövlar. Vi skrattade alla gott åt det, men så var det då, högklackat på träningsrundan. Trots Ullas bedyrande om att det såg bra ut så ville jag bara HEM och byta om. Har aldrig gått så fort som vi gjorde i går, ville inte synas helt enkelt. Frös gjorde jag också för den delen, träningskläder är tunna som papper. Fördelen är dock att man inte vart svettig, ingenting som rann efter ryggen eller benen, bara kall luft. I morgon är det dags igen, tror det blir gamla reflexjackan över. Måste faktisk erkänna att det var jäklig skönt att träna i kläderna i alla fall, gick fortare på något vis.